Vad är det som styr de val vi gör?

Vad är det som sedan styr vilken väg vi tar och hur vi
väljer att göra vår vandring?

Läs mer »

Enligt WHO och de yrkesetiska koder vi har inom våra legitimerade yrken i vården har alla människor rätt till vård på lika villkor, alla människor är lika mycket värda oavsett kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning.
WHOs mål är att mödra och barnadödligheten i världen ska minska!
Vi vet också att många kvinnor i världen dör i osäkar aborter eller i samband med graviditet och förlossning av olika anledningar.
Det finns många stora och viktiga frågor i detta som vi måste diskutera på alla arenor, varje dag.
Men en viktig del i saken är kvinnors hälsa och lika rättigheter.

Vi vet att tillgången till barnmorskor påverkar mödrars och barns överlevnad. Vi vet också att tillgången på barnmorskor långt ifrån räcker till och bristen kommer bli ännu större.
Därför måste vi göra något nu!

Möjlighet till utbildning är viktig!
I många länder handlar det om möjligheten för alla, även flickor att få en utbildning, vilket idag inte är självklart.

Genom att stödja och påverka alla människors lika rättigheter kan vi påverka möjlighet till utbildning för alla och i förlängningen också kvinnors och barns överlevnad.

Idag är det vår dag, alla barnmorskors dag, Internationella Barnmorskedagen .
För att fira den vill jag uppmärksamma den skillnad vår kunskap kan göra för kvinnor och barns överlevnad och hälsa, men också hur viktigt det är att vi ger flickor möjlighet till utbildning så att vi kan få fler barnmorskor i världen som kan göra skillnad för andra flickor, kvinnor, barn och vuxna med sin närvaro och sin kunskap.

Vi gör skillnad!
Och det är vi stolta över!

Till alla kollegor där ute, Grattis på vår dag
Tillsammans kämpar vi för kvinnor och barn världen över!

70 procent av jordens fattiga är kvinnor och flickor. Det är de med minst rättigheter, samtidigt som de står för den mesta försörjningen i fattiga länder, på landsbygden. I Afrika står kvinnorna för 75 procent av all matproduktion. Nästan 70 miljoner barn i världen saknar tillgång till skola och utbildning, av dem är övervägande delen flickor. Läs mer »

Ibland undrar jag vad som ligger bakom hur människor tolkar det skrivna ordet….

Sjuksköterskor och barnmorskor sätter ner fötterna och ropar STOPP!

Gränsen är nådd! Vi kan inte längre pressa mer ur dessa stenarna.

Som jag tidigare berört på flera sätt, vi som arbetar i vården har valt våra yrken för att vi vill göra gott för andra människor, vi vill hjälpa och vårda, ge vårt bidrag för att en annan människa ska få en god vård, en bättre upplevd hälsa, en fin förlossningsupplevelse eller ett värdigt avslut på sitt liv.

Vi har i många år bänt oss själva runt alla stolpar, i alla vinklar, kramat ur allt som fúnnits att krama för att ge människor som behöver oss i vården det allra bästa vi kan ge. Men, nu är det väldigt mångs som tänjt till bristningsgränsen och det är inte längre hållbart att fortsätta så här.

I DN idag skriver en tidigare patient om hur hon upplevde sina förlossningar och att det inte är för mycket begärt av en födande kvinna att få ha en barnmorska närvarande under sin förlossning med anledning av senaste tidens uppror och diskussioner kring att barnmorskor ska ges förutsättningar att endast ha en kvinna i aktiv förlossning för att kunna ge en god och säker vård, något som evidensen stödjer eftersom en närvarande barnmorska under förlossning ger en trygg kvinna, mindre komplikationer vid förlossningen och en bättre upplevelse och i nästa steg också en trygg föderska vid nästa graviditet och förlossning.

Vi har evidens på att sjusköterskenärvaro och sjukskötersketätheten ger ett snabbare tillfrisknande och en kortare vårdtid. Användandet av smärtlindring minskar om sjuksköterskorna har tid att vårda patienten. Ett värdigt slut ska vara en självklarhet i vården och då krävs tid för personalen att få ge vården på ett bra sätt, utan stress och med närvaro.

Nu säger personal ifrån på allt fler håll, med all rätta, MEN, det handlar inte om att gnälla!

För att få detta klart för alla som har tyckanden i detta, det handlar om att man på många håll idag inte längre kan garantera patientsäkerheten utifrån de förutsättningar man har. Man sätter ner fötterna för att situationen är ohållbar och för att allt påverkar varandra. Personalens arbetsmiljö är en förutsättning för att patinetens vårdmiljö ska vara bra och för att vårdandet ska fungera. Har personalen inte förutsättningar i sin arbetsmiljö och sin arbetssituation att bedriva en god och säker vård så riskeras också patientsäkerheten. För de som uppfattar det här som gnäll har jag en fråga – Vill du själv vårdas under de förhållanden som råder på en del håll, där sjuksköterskan kanske hinner titta in en gång på ett åtta timmar långt arbetspass och sätta in en burk tabletter men inte höra efter hur du mår eftersom hon inte har tid att lyssna på ditt svar eftersom så mycket annat väntar? Skulle du om du skulle föda ditt barn vilja bli lämnad ensam med din partner till dess huvudet var på väg ut för att sedan vårdas av en barnmorska som kommer inspringande för att finnas med på sluttampen innan hon raskt springer vidare till nästa så snart barnet är ute och det är konstaterat att inga stygn behövdes?

Visst det här är kanske extremsituationer på en del ställen men på andra är det vardagen, oavsett, kan vi aldrig tycka att det är okej. Så ska inte modern vård vara 2013!

Det handlar inte om att leta syndabockar,det handlar om att man ser ett behov av att vi gör någonting. En öppning till att man tillsammans med en samlad kunskap ska hitta möjligheter att göra en förändring som blir hållbar så att vi kan ge en god och säker vård.

Det är bra att man börjar säga ifrån!

Och det ska alla veta, man säger ifrån för patienternas skull! För er skull!

Om någon tror något annat så får det stå för er.

Överallt poppar nu protester av olika slag upp, vi vill få förutsättningarna att arbeta patientsäkert och ge en god vård med patienten och dennes individuella behov i fokus.

En härlig och tragisk upplevelse på en och samma gång.

Hur kunde vi låta det gå så här långt? Vi ska ju vara föregångare i god och säker vård, bra arbetsvillkor och arbetsmiljö för alla och på framkant i utvecklingen inom både vård och annat. Vad hände?

Vi har medarbetare med en unik kunskap och kompetens i vården i dag, inom alla yrkesgrupper, men vi lever kvar i stela hieriarkier, gamla tankesätt, gamla budgetar och ibland bakåtsträvande och utvecklingsmotstånd.

Vårdens organisationer har inte hängt med i samhällets utveckling. Vården och behandlingsmetoderna har hängt med, vårdyrkena har hängt med men resurser och ledning har inte gjort det, tyvärr.

Och vilka är det som får lida för det? Jo, i slutändan är det patienterna. I många år har duktiga, kunniga, kompetenta och hängivna medarbetare hållit vårdorganisationerna under armarna och vänt ut och in på sig för att ge patienterna det allra bästa så att de inte blir lidande av alla de brister vi sedan långt tillbaka signalerat.

Men….Nu har mjölksyran slagit till…och det ordentligt! Ingen orkar längre hålla uppe, ingen orkar mer. Ska man slippa mjölksyra måste ju energi tillföras både i resurser för att slippa både hålla uppe organisationen samtidigt som man ska ge god vård och belöning i form av ett rättvist värderande av den kunskap och den skillnad den kunskapen gör för att leverera en säker vård till medborgarna. Det här har inte skett och nu har vi nått vägs ände om man säger så, eller kanske en korsning där vägvalet måste göras.

Ska vi kunna ge landets medborgare den bästa vård vi kan med all den kunskap vi har och en säker vård baserad på evidens och forskning utifrån varje individs individuella behov så måste valet göras. Vill vi kunna vara stolta och trygga med den vård vi bedriver är det dags för en förändring!

Tillsammans är vi starka, tillsammans står vi upp för vår kunskap och den vård vi vill ge varje individ!

Vi hoppas att man vaknar upp nu och ger oss förutsättningarna för att kunna få vara stolta.

Jag har i dagarna åter provat på hur det är att vara patient.

Det är rätt så lärorikt kan man verkligen säga. Att faktiskt veta vad man talar om när man träffar patienter är inte bara skönt, det ger mig trygghet, vilket jag hoppas att patienterna känner även om jag inte pratar med dem om mina egna erfarenheter.

Läs mer »

Ibland undrar jag vart vi är på väg.

Läs mer »

Ute öser åter snön ner över oss, kanske blir julen ändå vit i år.

På radion spelas julsånger, i affärerna trängs man för att påbörja inhandlandet av julmaten och avsluta julklappsinköpen. Morgonprogrammets rimstuga var dock en tankeväckare…

Läs mer »

Vilka förutsättningar har vi idag för att kunna göra ett bra jobb?

Då och då läser vi att man ska göra granskningar för att saker hänt, men fokuserar man då på vad individer gjort eller inte gjort eller fokuserar man på det som ofta är problemet, att förutsättningarn för att göra saker rätt och göra saker bra är dåliga eller inte finns alls?

Läs mer »

Varför köper vi bara saker rakt av hela tiden?

Var är den ömsesidiga respekten för varandras kunskap och kunskapsområde?

  Läs mer »