Jaha, så var semestern över i ett nafs och vi har redan hunnit vara tillbaka ett par veckor på jobbet. Solen kommer på visit då och då men suget efter att ligga på strandren har inte riktigt varit så stort 
.
Landade ikväll hemma i soffan efter en arbetsdag i högsta tempo .
Även gårdagen innebar fullt ös men det är dagen jag ville reflektera lite över.
Jag gillar ju att ha att göra på jobbet och idag har det verkligen varit fullt upp. Det som gör mig extra glad när arbetsdagen var slut var hur väl allting flytit under hela arbetsdagen . Samarbetet och flytet mellan våra olika enheter och även kliniköverskridande faktiskt har varit som ett väloljat maskineri. Inskrivningar, utskrivningar, undersökningar och samtal. Pusslande och pyssel för att få allt att klaffa på alla sätt och med fokus att det ska bli så bra som möjligt för varje enskild patient har varit en utmaning och att få känna att vi faktiskt lyckats rätt så bra med detta känns toppen. Också känslan hur alla på var sina håll jobbar för att vi tillsammans ska få ihop det och för att hjälpa varandra för att det ska klaffa gav en riktig kick. När chefen från den ena enheten kom i eftermiddag, med ett stort leende på läpparna, för att ge beröm för att vi jobbat så bra och fått ihop det så blev det en extra bekräftelse på den känsla jag själv hade, -japp, vi fixade det! och riktigt bra till på köpet
Vad jag vill peka på med detta är hur bra det faktiskt kan bli om vi tillsammans har rätt fokus, patienten, och jobbar mot målet att göra det så bra som möjligt för dem och håller en positiv inställning och en öppen attityd mot varandra så blir det både roligare att jobba och vi kan fixa alla hinder på ett bra sätt Samarbete och patientfokus!
Också på slutet, en reflektion på en kommentar jag fick på mitt förra inlägg….
Hur ska vi få unga att söka sig till våra yrken? De hör mest klagomål över dåliga villkor och dåliga löner och då tvekar säkert många som tidigare tänkt sig att kanske bli sjusköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor eller röntgensjuksköterksor. Helt förståligt.
Just nu brottas vi mot neddragningar, dåliga förutsättningar att kunna göra ett bra jobb, dåliga villkor och kanske inte dåliga löner men felvärdering utifrån kunskap och ansvar. Det är alldeles sant, det ska vi inte sticka under stol med, men om alla som upprörs går tillsammans så kan vi så småningom kanske få bättre villkor och högra löner. Om vi visar vilken skillnad vi kan göra med vår kunskap kanske vi kan komma ifrån de stela heriarkierna och förutsättningarna kan bli goda så att villkoren och vården kan bli både bättre och effektivare. Det är den ena delen.
Men jag vill också berätta om den andra delen, den som gör att många av oss älskar våra jobb, patientarbetet, bredden och skiftningarna i vårt jobb som ger oss utmaningar och alla givande möten med olika människor. Att få finnas där och ge det jag kan till patienten, kanske göra en liten skillnad i deras tillvaro just där och då på ett positivt sätt och hjälpa med det jag kan utifrån de behov som finns. Det ger så mycket och berikar mig på många sätt. Och det finns så mycket mer jag skulle kunna beskriva som ändå gör det hela positivt och värdefullt att jobba med våra yrken
Jag hoppas vi kan göra lite skillnad och att vi tillsammans kan påverka i alla fall lite grann så att de unga som känner att de skulle kunna brinna för våra yrken får möjlighet att brinna och utvecklas och göra gott utan att glöden släcks av att någon trampar ut den