Överallt ser man lyckliga ungdomar som tagit ett stort steg mot vuxenlivet, studenten.
När jag tänker tillbaka kan jag känna igen känslan, glädjen och det där andra stora…. att vara vuxen. Studenten är en enorm milstolpe i livet. Något riktigt stort.
Men vad händer sen? Vart går man nu?…….
En del har gått yrkesinriktade linjer och har kanske redan lyckats få jobb, andra har sökt vidare utbildning och en del kanske känner för en paus, fundera en stund på vilken väg som känns bäst för nästa steg.
Det finns massor jag skulle kunna skriva vidare om detta, om de som går vidare mot sina mål och om de som går vidare ut…..till vaddå?…… Arbetslösheten gör att många kanske inte ser framtiden så ljus längre bort….. Men just idag, just idag är de ändå på topp, just idag är de bäst, för just idag har de nått en milstolpe i sina liv 
.
Men det var faktiskt inte det jag tänkte beröra idag, även om det är en stor och viktig fråga i vårt samhälle idag.
Idag tänkte jag beröra våra yrken utifrån studentens lyckliga dagar.
Hur lockar vi våra ungdomar till våra yrken? Vad säger vi till dem?
Många säger när jag talar om att min dotter vill läsa vidare till sjuksköterska, – Men avråder du inte henne det, vården är ju så dåligt och så jobbigt och ingen lön får vi…….
Nej, varför ska jag avråda henne att läsa något hon vill?
Intresset är A och O om man ska läsa vidare på högskola. Utan det orkar man inte och det jobb man gör blir inte särskilt bra om man inte är intresserad och har viljan. Och varför skulle jag inte stötta och uppmuntra henne till detta? Även om villkoren kanske inte är de bästa och vi inte får den lön vi är värda med vår kunskap så har vi fantastiska yrken och det borde vi alla vara stolta över! Jag hoppas dessutom att det jobb jag lägger ner i mitt engagemang i Vårdförbundet kan ge effekt längre fram så att villkoren för våra ungdomar som så småningom kommer ut i vården blir mycket bättre. Jag hoppas studenternas 24K ger effekt så att vi kan ta stegen framåt mot en värderingsförändring, även om det kommer ta tid innan vi når ändan fram. Jag tror på mitt yrke och jag tror på mitt engagemang. Någon gång i framtiden kommer det bli annorlunda, vi kommer lyckas och engagemanget kommer ge effekt. Hade inte våra förfäder trott på det hade vi inte haft den fackliga rörelsen och de villkor vi faktiskt har. Det är något vi ändå ska vara stolta över, i andra länder har de inte ens det.
Jag tror också på våra ungdomar, att deras engagemang kommer göra skillnad och att deras intresse kommer göra vården ännu bättre. Jag är stolt över min profession och jag är stolt över att min dotter har ett mål hon vill följa och att hon också vill tillhöra vår profession och göra skillnad. Vi behöver våra ungdomar i vården. Vi behöver fler som utbildar sig. Kunskap gör skillnad och vi kan ana bristen framöver inom våra yrkesgrupper. Därför måste vi både uppmuntra våra unga att söka sig till vården men också tillsammans kämpa för att villkoren och förutsättningarna i vården ska bli bättre. Vill vi ha den bästa vården måste vi jobba tillsammans för den.
/// Sjung om studentens lyckliga dar´, låtom oss fröjdas i ungdomens vår……..
Grattis till alla studenter och välkomna till vården, tillsammans kan vi göra skillnad
Hej!
Jag har precis som din dotter en tanke på att läsa vidare till sjuksköterska. Eftersom att jag har två år kvar till studenten känns det mest som någon slags dröm än så länge. Men det är just det där som du skriver att folk invänder som gör mig tveksam. Lönen, stressen osv. Och att så många sjuksköterskor här på internet verkar klaga och ångra sitt val. Så att du inte avråder henne gör att jag funderar på om jag ändå vill. Men jag vet inte. Kanske har den här tanken bara blivit som en fix idé… Men jag tror att jag skulle passa in och trivas. Det är svårt att analysera sina egna egenskaper. Men jag hoppas att jag har en del som man behöver.
Ibland blir jag helt galen på att det är minst två år kvar till jag isf får sätta igång med utbildningen, ibland känns det bra att beslutet ligger längre fram i tiden. Tanken på att bara sitta still framför en dataskärm i framtiden känns… tråkig. Jag märker nu när jag sommarjobbar med park att jag verkligen behöver träffa människor, annars snurrar jag bara in mig i mina tankar och får ingenting gjort. Alternativt gör allt totalt uttråkad. Men jag vet inte… Jag vill så gärna ha ett mål, en intagningspoäng, en dröm att kämpa mot i skolan. Annars har jag svårt att hålla motivationen, men jag vet inte om den här drömmen tillhör mig eller om det är någon annans.
Jag hoppas att sommarstressen håller sig på en hanterbar nivå och att du kan njuta lite av sommarljuset och den sk. ”värmen”:P
Ha en bra dag!<3
/En snart 17-årig tjej från Göteborg
Hej
.
Vad roligt att du läst min blogg för det första
Misströsta inte över att du har två år kvar, det kan vara bra att skynda långsamt, ta sig tid att fundera ordentligt och se på alla allternativ man kan tänka sig innan man tar sitt beslut. Du kan ju ha ett mål ändå, att försöka få så bra betyg som möjligt så du har en så stor bredd som möjligt för att så småningom kunna göra ditt val.
Visst är det mycket klagomål över de villkor vi får jobba under i vården idag, felvärdering av kunskap osv och det är inte alls några ogrundade klagomål.
Vi slåss mot gamla stela heriarkier och svårigheter att få erkännande av våra kunskaper, men vi är också många som jobbar hårt för att detta ska förändras så att våra framtida kollegor ska få använda sin kunskap fullt ut och värderas efter den och det ansvar vi har i våra yrken.
Ge inte upp din dröm om det är vad du känner i hjärtat att du vill.
.
Visst är det inte alltid en dans på rosor att jobba i vården, det är tufft på många sätt, framförallt i dessa tider då ekonomin enahanda styr och vi drabbas av neddragningar (istället för effektivitets och utvecklingstänk), men det berikar också ens liv på ett sätt som inget annat jobb. Att få vara en del i sina patienters tillvaro för en tid, både i det goda och det mindre goda, men att också göra en skillnad, att göra det man kan för att stötta, lindra, hjälpa och vara en del i arbetet att bota är fantastiskt. Varje möte med en patient berikar på olika sätt och ger mig erfarenheter både i mitt yrkesliv och privat eftersom jag tror att det kan ge mig perspektiv, göra mig till en lite bättre människa.
Vill man bli rik i pengar kanske vårt yrke inte är rätt men vill man bli rik som människa så är det huvudet på spiken
Vi är inte lågavlönade, men vi är felvärderade utifrån den kunskap och det ansvar vi har. Men vi jobbar varje dag för att förbättra de villkoren.
Jag hoppas du landar i vad din dröm är så att du får ditt mål att jobba mot
och kanske om några år möts vi som kollegor någonstans.
Kämpa på, och låt inte klagolåterna vara de enda rösterna. Jag älskar mitt jobb för det ger mig så oerhört mycket och jag tror att tycker man om att arbeta med människor och hjälpa andra så är det ett toppenjobb
Lycka till!
Tack för svaret! Ska kämpa på i skolan, så jag i alla fall har chansen att välja det jag vill då. Men det är just det där med att finnas där för patienterna som lockar. Jag vill ju göra skillnad, även om jag bara gör det för en människa. Jaja, jag har ju ett tag på mig att fundera och överväga alla alternativ. Steg ett är ju, oavsett vad, att klara av gymnasiet. Vilket är vad jag ska fortsätta med nu.
Tack igen och kram<3