”Jag tycker” är lättare att säga än att sätta handling bakom orden. Vi är många som vill ha en förändring men egenansvaret försvinner alltför lätt om vi inte lägger substans bakom orden. Tomma hot tar ingen på allvar till slut.
Det är mycket som behöver förändras inom vården, förbättras. Förändring innebär inte alltid förbättring men förbättring innebär alltid förändring. Och förändring innebär oftast uppoffring, kraft och energi. Är vi beredda att lägga den energin?
Jag tycker sjuksköterskornas profession behöver bli starkare. Jag tycker vi borde ta vår kunskap på större allvar och visa vilken skillnad den gör inom vården. För jag tror att det är ett sätt att öppna ögonen för att det finns många sidor som vi måste ta hänsyn till och den medicinska är inte alltid den allra starkaste.
När jag ser att patienter är på väg att skickas hem trots att deras omvårdnadsbehov inte är tillfredsställt så går jag sönder inuti. Om en patient kunnat ta hand om sig själv men skickas hem utan den förmågan har något gått fel. Men om jag ser det utan att göra något åt det gör jag lika mycket fel.
Vi jobbar i team för att allas kunskaper ska användas optimalt, för att möjliggöra att se hela patienten. Kulturen inom vården är fortfarande inriktad på det medicinska i första hand och kanske är det ingenting som behöver förändras. Men omvårdnad, information om egenvård och preventiva insatser är i många sammanhang minst lika viktigt, ibland viktigare.
Jag tycker alla sjuksköterskor har ett ansvar för att använda sin kunskap. Och jag inser att för att mitt tyckande ska få någon substans så måste jag först och främst börja hos mig själv. Om jag ser att en sten behöver kastas kan jag inte stå kvar med den på stranden och förvänta mig att ringarna på vattnet ska komma av sig självt.
Jag kan tycka att Vårdförbundet ägnar sig för lite åt den eller den frågan. Jag kan tycka att läkaren har fel i sin bedömning. Jag kan tycka att jag borde ha bättre betalt. Men om jag inte påtalar det för den eller de som det faktiskt berör, som kan stå för förändringen så är det svårt att åstadkomma en förändring. Och allt går inte att förändra, inte på en gång och en del kanske inte alls. Men då har jag försökt. Och då har jag lagt substans bakom mitt tyckande.
Jag tycker också att det behövs mer arbete för att göra både sjuksköterskeprofessionen och omvårdnadens behov tydligare för allmänhet och makthavare/beslutsfattare. Många är fortfarande relativt okunniga om sjuksköterskans kompetens och vad hon (han) gör. Vi beskrivs ofta som ”änglar”. Det sägs säkert i all välmening, men jag tycker faktiskt att det är lite nedlåtande. Jag försöker naturligtvis vara en schysst och anständig människa i största allmänhet, men jag är ingen ängel. Jag är ett proffs. Ordet ”ängel” antyder också ideellt arbete – men jag vill ha betalt efter min kompetens och det arbete jag gör.
Håller med dig till fullo! Det låter väldigt fint att vara ”ängel” – och jag har också hört uttrycket en del. Något som håller kvar litegrann vid tanken att yrket är ett ”kall”