Var det bättre förr?

Min semester närmar sig drastiskt sitt slut och jag är nöjd över att jag börjar med ett par nätter på schemat vid återkomst till arbetet. På natten är vi så få att det inte går att dra in på personal. Och visst är det är personalbrist, som på nästan varje avdelning, varje sommar.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det alltid sett ut såhär inom vården? Om det alltid varit brist? Om sjukhusen alltid sparat och vänt på korvören? Och om det finns något sjukhus som aldrig vägrat dra ner på vårdplatser trots att personalen förminskats? Och nej, det har inte alltid varit så.

Förr var det viktigare att sjuksköterskor hade nystrukna förkläden än att de kunde kommunicera med patienterna. En väninna som arbetar inom psykiatrin har berättat om hur hon fick en utskällning av översköterskan på avdelningen då hon valde att samtala med en patient framför att torka golven. Att sjuksköterskan skulle ha någon större roll än att vara passopp på läkaren vet jag inte, men reglerna kring vad en sjuksköterska fick och inte fick göra var väldigt annorlunda.

Mer än en gång när diskussionen kommit till att upprätthålla patientsäkerheten med halverad personalstyrka har historierna om ”den gamla goda tiden” kommit fram. Om hur en och samma sjuksköterska på dagtid hade mellan 20 och 60 patienter att ansvara över på sitt arbetspass. I jämförelse låter det förstås väldigt bekvämt med fem till tio patienter, oavsett om det är det dubbla antalet mot vardagen. Men troligen var också patientsäkerheten en annan, delaktigheten i sin egen vård och sjuksköterskans roll i vården en helt annan.

Jag betvivlar inte att det var tufft att arbeta som sjuksköterska även förr men jag betvivlar att en sjuksköterskas arbetsuppgifter för 40-80 år sedan kan direkt jämföras med dagens. Synen på patienterna, på andra yrkesgrupper och på sitt eget yrke. Min farmor har berättat om hur hon inte vågade visa sig på arbetet utan att ha vikt hatten rätt och att de varje dag innan arbetspasset inspekterades för att vara klanderfritt klädda i sin uniformer.

Som sjuksköterska idag förväntas du inte bara kunna saker utan också ifrågasätta, något som var strängt förbjudet förr. Dokumentation och patienternas egen delaktighet ser annorlunda ut och även hierarkierna inom sjukvården är förändrade till viss del. Oavsett om det är till gott eller ont har sjuksköterskans förpliktelser förändrats, något jag påminner mig med genom att läsa ett utdrag ur föreläsningar för sjuksköterskor år 1936. Jag skulle med min personlighet aldrig klara av att vara sjuksköterska då.