Sjuksköterska. Varken läkerska eller minidoktor.

Varför läser du inte vidare till läkare? Vill du bli läkare en dag? Ska du utbilda dig sen också, så du blir läkare? Är det inte dumt att bli sjuksköterska – när du kan bli läkare?

De här frågorna har jag fått ställda till mig fler gånger än jag kan räkna. Av blivande läkare, patienter och legitimerade läkare. Av vänner, bekanta och okända. Och det slår mig hur lite vi vet om varandras yrken och vilka föreställningar vi ändå har om dem. Det finns många yrken jag inte vet mycket om. Jag har knappt en aning om vad en ingenjör gör. Innan jag läste till sjuksköterska visste jag inte vad vare sig sjukgymnaster eller arbetsterapeuter använde sin arbetstid till. Men många, jag skulle faktiskt våga säga de allra flesta, tror sig veta vad sjuksköterskor gör, även de som inte alls varit inom sjukvården. Sjuksköterskor baddar med våta handdukar på pannan, tröstar, byter blöjor och sticker folk. Och på något sätt är sjuksköterskor en halv läkare. Sjuksköterskor kan läsa vidare till läkare. Och alla sjuksköterskor vill egentligen bli läkare. Med förslaget om vidareutbildning till ”läkerskor” ställs tanken om att alla sjuksköterskor vill leka doktor på sin spets för mig

Förslaget om en ny vidareutbildning kommer från en landstingsdirektör i Västerbotten och det är också han som står bakom uttrycket ”läkerskor”. Ordet ska inte ha någon bokstavlig betydelse utan används för att väcka uppmärksamheten och ”för att åhörarna snabbt ska förstå” enligt den här artikeln. Jag kan inte hindra mina associationer till Södersjukhusets annons om snygga sjuksköterskor för att sticka ut ur mängden och väcka uppmärksamheten. De allra flesta inser nog att det hela var ett sätt att sticka ut, inte ett sätt att säga att alla sjuksköterskor måste vara snygga även om retoriken kan ifrågasättas. När det gäller uttrycket ”läkerskor” känner jag att vi målar in oss i ett hörn. Många vidareutbildningar för sjuksköterskor bygger på att bland annat få en bredare medicinsk kompetens och att göra en än mer avancerad vidareutbildning har jag inga egentliga åsikter kring. Som systemet ser ut idag är det ofta sjuksköterskor som efter undersköterskor är första länken till att upptäcka avvikelser bland vitalparametrar, undersökningssvar och beteende, avvikelser som vi uppmärksammar läkarna på eftersom de inte är där hela tiden. Och det finns många uppgifter som kan kategoriseras under både omvårdnad och medicin, en hög andningsfrekvens kan bero på mycket och det kan finnas såväl medicinska åtgärder som omvårdnadsåtgärder för att hjälpa patienten. Genom en bredare kompetens kan jag lättare avgöra vilka åtgärder som behövs var, i vilka situationer jag som sjuksköterska med min medicinska kunskap men framförallt med min omvårdnadsexpertis jag kan lösa problem och i vilka jag inte kan det. Det finns redan flera läkemedel jag kan ge som ”generella ordinationer” och det finns vidareutbildningar som ger förskrivningsrätt på vissa sorters läkemedel. Med en ökad medicinsk kompetens kan jag som sjuksköterska tydligare avgränsa när jag behöver kalla läkaren till avdelningen och när jag inte behöver det. Men jag kan inte ta över läkarnas arbetsuppgifter och framförallt inte deras medicinska ansvar.

Läkare är experter medicinskt, de har det medicinska ansvaret för patienten, sätter de medicinska diagnoserna och ordinerar den medicinska behandlingen. Omvårdnaden tar hänsyn till och interagerar med den medicinska behandlingen. Sjuksköterskor är experter på omvårdnad, såväl basal, specifik som avancerad. Att se omvårdnadsproblem och utforma omvårdnaden efter patientens största omvårdnadsbehov – oavsett om det behovet är direkt sammankopplat med patientens medicinska problematik eller inte. Men vi måste alltid ta hänsyn till den. Liksom läkare måste ta hänsyn till omvårdnadsproblemen som finns sedan innan eller uppstår i samband med den medicinska behandlingen. Vi påverkas av varandras professioner. Vi behöver varandras kunskaper och expertis. Vi behöver insyn i den andres kunskapsområde för att kunna diskutera och bedöma gemensamt men behöver vi hävda vår kunskap i den andres expertområde? Att genom uttryck som ”läkerskor” späda på fördomarna om sjuksköterskor som ”halva läkare” är att urvattna vår egen unika profession.

Sjuksköterskor och läkare är inte en förlängning av varandra. En sjuksköterska kan inte tillgodogöra sig fem och ett halvt års medicinsk utbildning utan att faktiskt gå den utbildningen. En läkare kan inte tillgodogöra sig tre års omvårdnadsutbildning utan att gå den utbildningen. Jag kan ha stor medicinsk kunskap som sjuksköterska och jag kan ha stor omvårdnadskunskap som läkare. Men vi, sjuksköterskor och läkare, tillhör två olika professioner. Det vi behöver lära oss är att använda och utnyttja varandras kunskap och expertis optimalt snarare än att öka förvirringen genom uttryck som ”läkerskor”.

  1. Kanonbra inlägg :)
    Sjuksköterskor har sin kunskap och läkare sin, båda behövs och är viktiga i patientens vård. Sjuksköterskor besitter massor med kunskap som tyvärr inte alltid kommer till patienten eftersom uråldriga stela heriarkier ibland tenderar att stoppa detta, VI måste lära oss står upp för vår kunskap och vad vi kan och att patienterna faktiskt behöver och har rätt till den kunskapen. Vår kunskap gör skillnad! Läkarkåren är duktiga på att stå upp för sitt yrke, det kan vi lära av.

    • Tack! Jag tror sjuksköterskors kunskap börjar synas mer och mer men räknas ännu inte lika högt tyvärr. Och vi har mycket att lära av läkarkåren när det gäller att värdera vår egen kunskap och vårt yrke!

  2. Fantastiskt bra skrivet! Uttryck som att ”supersyrror tar över läkarnas upgifter” slår fel. En supersyrra är någon som förstår patientens omvårdnadsproblem. Att som sjuksköterska tro att genom att bli mer läkare så får jag mer respekt som sjuksköterska nedvärderar sin egen profession. Världens mest meningsfulla profession sjuksköterska =)

    • ”En supersyrra är någon som förstår patientens omvårdnadsproblem.” – precis min åsikt!

  3. Visst var det bra!
    Ändå kom en väsentlig del lite i Skymundan. Det är inte bara utbildningstiden som räknas. Tänk på all erfarenhet som efterhand samlas och förhoppningsvis också sprids från äldre sjuksköterskor till yngre. Där har läkarna svårt att springa ifatt sina sjuksköterskor trots längre utbildning.

    • Visst är erfarenheten ofta det som väger allra tyngst, jag har många undersköterskor på min arbetsplats med kompetens jag bara kan drömma om eftersom de arbetat så länge. Men liksom det finns sjuksköterskor som arbetat länge finns även läkare med många år och erfarenhet på nacken. Formell och reell kunskap borde båda räknas tungt.

  4. Mycket klokt.
    Varför skriver vi ssk inte omvårdnadsdiagnoser som är DRG-grundande? Den största kostnaden för en patient att vara inneliggande på sjukhus är alltid personalkostnaden och det är omvårdnadspersonalen som är flest och ständigt måste finnas tillägnade varje patient. Om vi ssk får göra bedömningar som ligger till grund för vårdens finansiering, så kommer också ökade krav på en stringent omvårdnadsdiganostisering och dokumentation, på detta följer mer kvantitativ forskning som stärker omvårdnaden som vetenskaplig diciplin.
    Arvid Öhlin, leg ssk, läser till läkare och värnar omvårdnaden ännu mer idag.

    • Vi är på väg mot att omvårdnadsdiagnoserna också ska stå som kostnadsgrund men förändring sker långsamt, på avdelningen jag arbetar på nu håller vi för fullt på med att översätta omvårdnadsdiagnoser till NANDA för att kunna använda dem som mer mätbart liksom medicinska diagnoser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

     

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>