Om mig

Jag är 24 år och tog min sjuksköterskeexamen från Linköpings Universitet 2014. Jag började med ett sommarvikariat på sjukstugan i Tärnaby. En sjukstuga är en hälsocentral med röntgen och vårdplatser. Byggnaden är bemannad dygnet runt med minst en sjuksköterska.

I dag arbetar jag inom ambulanssjukvården på samma ort. Det speciella med arbeta på just denna ort är avstånden då närmsta svenska sjukhuset ligger 25 mil bort i Lycksele. Jag har insett att det kan krävas väldigt mycket från mig som sjuksköterska i ambulansen när vi är tvungna att åka alla 25 mil. I regel brukar helikopter möta oss men det är inte alltid möjligt. Just avstånden och den långa vårdtiden gör att jag som sjuksköterska ofta fått se att min behandling gett resultat.

Innan min utbildning höll jag på med allt möjligt. Jag hade ingen aning om att sjuksköterska skulle bli mitt framtida yrke tills en dag år 2009, jag var då först på plats när en kvinna hade blivit påkörd av en bil. Vid det tillfället hamnade jag i chock. Jag ville hjälpa, men visste inte hur. Jag larmade men sedan kändes det som jag bara tittade på den drabbade kvinnan tills ambulans kom. Det var den utlösande faktorn av valet av mitt yrke och sedan dess har jag varit speciellt intresserad av just akutsjukvård.

Under min utbildning var jag engagerad i rörelsen ”Inte under 24000”. Jag älskade mitt yrkesval men lönen och löneutvecklingen var mitt största störningsmoment. Många gånger ifrågasatte jag mig själv. Sjukvård ska vara öppet dygnet runt, det innebär att man får räkna med att arbeta när andra träffas för att göra något kul. Men att hjälpa människor är något som bör värdesättas.

I dag bor jag i Umeå och pendlar veckovis till Tärnaby där jag har min fasta tjänst på ambulansen. Här arbetar vi på beredskap, vilket innebär att jag kan arbeta sju dygnspass i sträck för att sedan vara ledig en vecka. Jag har sådan tur att jag har stuga i Tärnaby och kan därför ha beredskap i hemmet. Vårt avtal säger att vi ska arbeta 14 dygn på fem veckor.